Åh jag vet inte vad jag ska göra! Nu vet jag hur det känns att få riktig panik. Det är som att tankarna travar sig ner i magen och man känner känslorna genom den. En väldigt underlig känsla. Ush... vet inte vart jag ska ta vägen! Hjälp.


I've been alone, I've been afraid. I mean ofcourse it's scary but I can't stop thinking about it.  It's danger, I know it's.  But I'm stuck. Please take me out of this crap, leave me alone! ♥


Just nu låter jag mina tankar och känslor följa med musiken, jag orkar inte sitta och reflektera över dem just nu, jag lämnar det åt musiken. Jag är trött på mig själv. Jag har slutat att förstå mig på mig själv, det har blivit så svårt. Alla tankar hit och dit, att jag inte slutar att fungera snart? Jag orkar inte lyssna på dem längre, dem bränner och dem gör ont, varför just idag? Ne jag orkar inte. Dem dunkar och dem vill ut, men jag släpper inte ut dem, ne för jag vågar inte!
Hon har tappat sin kontroll...


dem säger att det är lätt att klättra upp, men just nu tycker jag att jag bara faller ner hela tiden, tröttsamt och framförallt så gör det riktigt ont!Om man håller för öronen hårt, hör man sina tankar då? Hör bara brus, är det så dem låter? Om jag håller för rikigt hårt hör jag inte längre verkligehet. Allt blir liksom tyst. Jag är rädd för tystnaden. Den påminner mig om slutet på börjans slut och det skrämmer mig. Du måste akta dig, akta mig! 

Jag vill leva som dem i the o.c !! 

Take me out of here…