Allt är så tyst, jag försöker skrika mitt namn, men det hörs inget! gruset ifrån snön ligger kvar och det skrapas under mina fötter, men jag hör inte det heller! jag brukar alltid trivas i tystnaden. Men denna gången är det ingen trevlig tystnad, finner ingen ro i det alls faktiskt...
det får gärna hända något nu annars känns det bara mer fel... jag blir trött på det faktiskt. Jag är egentligen starkare än såhär, vet inte varför jag blir så rädd för just denna tystnad.